Känner att det är dags att gå över till vinterpälsen nu. Det innebär att det är dags att byta ut det ljusa håret mot en höstligare nyans. Jag är supernervös men börjar bli trött på att mitt ljusa hår ständigt blir grönt :-(. Vi får väl se om jag bangar eller om det blir ny hårfärg på fredag ;-).

Här är den eventuella färgen! Vad tror ni om det?

Dagens föreläsare kom med små kloka råd under föreläsningen. Bland annat:

"Om du ska drunkna så gör det i kallt vatten!"

Något att ha i åtanke ;-)

Nu är tentan över så nu kan jag kosta på mig ett par inlägg igen. Håll utkik ;-)

Ikväll är jag förbannad. Är det verkligen okej att olika chokladbitar har exakt samma papper och samma utsida? Där satt jag i godan ro mitt i X-factor och skulle lyxa till det med en chokladbit. Min favvo-choklad närmare bestämt! Pappret, som alltid omger den goda chokladen, åkte snabbt av. En blick på den ljuva chokladbiten som såg ut precis som vanligt. Vem kunde ana att detta snart skulle sluta i en mindre tragedi?! Ett bett på chokladbiten. Uäck! Nån annan äcklig fyllning inuti den!! Nötter!

Är det verkligen okej att göra så här? Kände hur stämningen denna fredagskväll steg i takt med stegen till papperskorgen. INTE okej. Hujeda mig.

-Out-

P.s Två veckor till flytt :-) Speeeennandeee!

Seriöst! Vad är det med fåglarna på fastlandet? Är dom självmordsbenägna eller vad är det frågan om? Under mina sex år med körkort har jag aldrig lyckats köra på en fågel hemma på ön! Inte ens när jag har tryckt på gasen och verkligen försökt. Dom har ju ett visst övertag med dom där vingarna liksom. Inte ens när jag övningskörde och pappa sa "kåir pa um du kan" ( kör på om du kan, för att översätta till mina svenska vänner).

På mindre än en vecka har nu två fåglar utnyttjat sina vingar på helt fel sätt, nämligen flyga rakt PÅ min bil istället för att flyga undan! Varför gör ni på detta vis?! Lägg av, ni repar lacken!! Plus att jag känner mig som en hemsk människa trots att det är ert eget fel. Se hur ni flyger i fortsättningen!

Kvällen då Lau-OS i pingis avgjordes. Det var en fin kväll. Efter att ha gått igenom både dopingtest och kvalheat så hade vi slutligen sållat ut de bästa av de bästa. De tappra deltagarna som hade tagit sig till final var inga mindre än: Marie Larsson, Sofie Lindström, Emelie Klostermann, Elin Hedin samt Olof Nyman ( med viss handikapp). Spelen inleddes givetvis med sedvanlig eldtändning samt nationalsång av deltagarna, ackompanjerade av Lau Bygdegårds aningen falsk-stämda orgel. Det var otroligt vacker, en och annan tår kunde anas i publikhavet. Underbart. Spelen var invigda!

Efter några rafflande matcher kunde vi så tillslut kora tidernas första vinnare av årliga Lau-OS! Spelen avslutades förstås under traditionella former med prisutdelning med tillhörande kindpussar och nationalsång. Självklart filmades avslutningscermonin av en mycket skicklig tekniker (jag). Håll till godo!

Jag tror jag har en vampyr i min klass. Det blir alltid kallt när hen sitter bredvid mig. Det är som kalla vindar. Jättekonstigt. Tänkte peta på hen imorgon för att se om hen känns kall.



Känns jävligt skumt att skriva hen för övrigt. Känns bara onaturligt...:-P

Har ingenting roligt att skriva idag. Men på tv4s nyhetsmorgon hade dom besök av bloggproffs som sa att man skulle skriva ändå för en lyckad blogg. Om du inte har nåt att skriva så skriv det. Definitivt kvantitet före kvalitet! Jag vet inte om ja håller med. Det är typ som att tänka "hellre skitmånga äckliga kakor än en stor smarrig tårta". Oklart. Men så har jag bara fem besökare oxå :-)

Tidigt, tidigt på lördagsmorgonen begav vi oss. Långt innan tuppen vaknat och innan krogen ens hade stängt. Känns inte ens värdigt att kalla denna tid på dygnet morgon. Tror att 02.50 kan kvalificera sig till natt. Vi bestämmer det.

Mitt i natten mellan fredagen och lördagen påbörjade vi vår resa mot Tyskland. Vi körde och körde. Körde förbi både Galtsjön och Norje men stötte inte på syrran på något av ställena! Hon var tydligen inte hemma. Besvikelse. Vi fortsatte vår färd trots besvikelsen. Efter flera timmar och bara ett roadkill, så var vi slutligen framme i Trelleborg där en eka skulle ta oss och bilen vidare till tyskland. Spännande.

Fyra timmar senare hade vi hamnat i nått slags tyskt ödemark. Det var läskigt. Så vi tog fäste på en bil med svensk registreringsskylt och tänkte att denna nog visste vart man hänger i tyskland. När vi slutligen tog mod till oss och svängde, trots att svenska bilen framför oss inte gjorde det, så kom vi givetvis vilse. Epic failure. Efter krissamtal till mamma (som inte var till större hjälp) hittade vi tillslut en lämplig affär som sålde svinbillig loka så vi bunkrade upp!

Bilen fylldes och sen var det dags att åka lite båt igen. När jag skulle köra iväg med min lilla bil blev det motorstopp. Sakran vad det var tungt. Fick trycka plattan i botten och sen var vi slutligen på väg. Kan ju säga att färden uppför rampen till båten var en mycket tung och spännande historia, men det gick bra. 

24 timmar efter att vi startat vår resa var vi åter i Kalmar. Slutsiffran på roadkills under hela resan stannade tack och lov på endast en stycken. Skönt. 

Marie och Olof kunde glatt vakna upp till detta på sin bänk i morse så dom har varit goa och glada hela dagen kan man säga. Det gäller ju att vakna på rätt sida av sängen brukar man säga.

-out-