Dassboll'n återfanns förra veckan och sedan dess har suget efter skinnlukt i näven ökat för varje dag som gått. Igår kände jag att det var dags! Det var dags att dra på sig den blågula Laujackan och ge sig ut! Nu pratar jag givetvis om pärk. Med råg i ryggen gav jag mig ut i skymningen med min motspelare. Vi tog oss igenom skogen, förbi köttätande katter och bollgalna hundar. När vi hittat lämplig terräng parkerade jag motspelaren på lagom avstånd ifrån mig. Förväntningarna var stora. Första bollen, (jäklar) snedstuds. Andra bollen, snedstuds. Tredje bollen, snedstuds. Uppenbarligen var detta inte en pärkvänlig terräng...

Efter flytt till ny terräng var det dags igen. Yes, träff :-)! Aaaajje, ont i näven!! Va fanken är det frågan om? Ont av ett slag med dassboll'n bådar inte gott. Men skam den som ger sig! När det tillslut blivit för mörkt för att se bollen begav vi oss hemåt. Glada i sinnet och bultande högerhand :-).

Den börjar bli sliten nu, vår stackars dassboll. Den har hängt med ett tag!

Söndagen har hittills bjudit på lite tennis tillsammans med Sara och Julia i rackethallen. Det var grymt roligt och jag hoppas att det blir av snart igen. Julia förbrännde mer än 400 kalorier enligt sin pulsklocka. Jag förbrännde, enligt min pulsklocka, fem miljoner. Okej okej, jag hade väl kanske ingen pulsklocka da :-(. Men några kalorier blev det nog trots avsaknaden av pulsklocka  .

Efter tennisen blev det en promenad med Cleo och diskning och tvättning. Duktiga jag. Nu sitter jag i sängen och ser på Glee och försöker komma på nåt finurligt att skriva på nästa inlägg. Jag gillar att vara finurlig. Ibland lyckas jag med nåt filurigt, ibland inte. Håll utkik efter nästa inlägg så får vi se vad jag kan knåpa ihop ;-).

I väntan på ett eventuellt finurligt inlägg bjuder jag på denna favorit i repris. Den svarta svanen Holger i Lausviken!

-out-

Idag blir det återigen ett besök i NärBodi för lite jobb. Gött med lite extra cash nästa månad. Har nästan haft mer fullt upp sen jag blev arbetslös än vad jag hade innan :-O. Startar små projekt hit och dit för att hålla mig sysselsatt :-). Sen måste jag ju utfodra min små roomies Viktor och Robert så att dom inte svälter ihjäl stackarna. Dags att gasa ut till När (med den icke godkända bilen, morr). Tack och hej så länge, vi ses kanske i NärBodi?! :-)

Igår provade jag på att vara knarkare för en kväll.

Efter en dag med huvudvärk som resultat av spritintaget kvällen före tänkte jag liva upp kvällen. Jag for till ICA Maxi i min röda, nytvättade springare. Springare har fått nya däck av en mycket snäll pappa så nu är den ett lejon!! Väl inne på ICA slog jag mig fram bland toapapper och köttätande shampo-flaskor! Tillslut nådde jag mitt mål, nagelacksborttagningsmedelshyllan. Wow, världens lämgsta ord! Norpade en flaska som det stod Nagellack-remover på och sprang för livet. Utanför stod den ädla springaren redo och tillsammans tog vi oss hem genom Visbys djungel.

Väl hemma var det dags att använda det nyss införskaffade medlet. Det hemska nagellacket skulle bort! Sitter och gnuggar på naglarna likt Sveriges landslag i curling, fast utan kvast. Känner ångorna stiga och äntra mina lungor. Host host, inte bra. Kollar flaskan:

" Fri från aceton, olja, färg och parfym".

Vad kan det då vara som jag precis har inhalerat? Väldigt spännande. Efter diverse hallucinationer (eller?!) övergår ruset till måillighet. Ja, måillighet är ett ord från och med nu. Så som slutsats vill jag bara säga att jag inte rekommenderar att ni andas in Depends nagellack-remover. Trots att den är fri  från aceton, olja, färg och parfym...

-out-

Helgen innan påsk var jag ute i Lokrume och hängde med alla djur (Ida inräknad ;)) när Håkan och Kerstin var en sväng i Sverige. Det var en ganska snöig helg men på söndagen blev det lite ridning. Det var väldigt kul men ack så ovant. Dagen efter kunde man se mig gå runt bredbent som en cowboy på ICA... smärta!

Själva ridningen gick hyfsat bra. Eddie skötte sig ganska bra trots ovan klump på ryggen. När Ida efter en stund tröttnat på att dressyr-trilskas med en relativt stel ponny så blev det lite cavalettibomar och ett litet minihinder på det som fanns att tillgå. Hon klarade det galant givetvis. Efter påtryckningar från omgivningen fick även jag och Eddie pröva på ett litet skutt. Kände genast att detta skulle bli ett bamsehopp. Försökte bromsa för att inte språnget skulle bli så fruktansvärt stort när det var ett 30 centimeter högt hinder. Utan framgång dock. Nej bäst att hoppa så högt och långt som bara möjligt för döda ting är definitivt inte att lita på! Vem vet vad ett dött ting som en hinderbom kan åstakomma för attacker mot en stackars häst! Jag bjuder er på dessa fantastikt smickrande bilder. Håll till godo :-)!