Tydligen går det rykten på När IP om att Laus bästa damlag tränar väldigt flitigt. Det är bra tycker jag. Vi har märkt av att trafiken förbi backen har ökat markant desto närmare speli vi har kommit. Vi förväntar oss ytterligare en våg nästa vecka när lagets sista medlem anländer med vår Lau-jet.

För att minska på spionagen har vi funderat på att förflytta träningarna till ett mer skyddat område dit ingen hittar. Eller eventuellt glasa in backen med tonat glas. Insåg dock att lag-kassan redan har spenderats på biljetter till den stora gala-middagen på Stangspeli. Billy. 

För att på mer ekonomiskt sätt minska på spionaget ska vi hädan efter sätta upp ett avspärrat-band på vägen. Samtliga resenärer som vill ta sig mellan Lau och När får således köra runt Laus backar istället. Detta bidrar endast med positiva saker då folk kommer att få se mer av den vackra naturen i Lau och slipper komma till När för fort. Mer Lau åt folket. Överträdelse beivras! Vägen mellan Mikkas mormors gamla residens och Kattkällingi kommer att prepareras med spikmattor.

-out-

På pärkträningen häromdagen berättade Heddå om en händelse som jag totalt glömt bort. En av de roligare moments Heddå varit med om tydligen. 

Det hela utspelade sig på kanotlägret vid Bäste Träsk. Vi satt vid något litet campingbord och spelade kort samtidigt som jag mumsade på ett äpple.

Sitter och fnissar lite för mig själv när jag tänker på detta. Tänk att jag hade glömt bort det!

Mikka och jag sitter mitt emot varandra. När jag hade mumsat klart på mitt äpple tänkte jag kasta in skruttet i skogen. Sagt och gjort, dock är jag världens sämsta kastare. Det hela slutar med att jag (hårt) kastar äppelskruttet rakt mellan ögonen på Mikka. Total tystnad runt bordet och jag kan knappt hålla mig för skratt trots att min sista stund nog är kommen. Där sitter Mikka, sammanbiten, med äppelsaft rinnande ner i ansiktet. Ett djupt andetag från Mikkas sida sen kan alla börja garva åt det hela.

Tur för mig :-). Ännu roligare såhär i efterhand faktiskt hahaha!