En gång för längesedan satt jag och pappa och såg på speedway. Pappa berättar då att han minsann har kört speedway men att han fick sluta efter en skada. Whaaaat?! Hade jag ingen aning om! Coolt!

Det visade sig dock senare handla om tävlingar på Laus backar. Skadan hade uppstått då farbror Bo hade kört över hans ben. Detta hade resulterat i ett svullet ben som knappt gick att gå på. Dock fick han mässling så han kunde ligga nerbäddad några dagar och min kära farmor fick aldrig veta något om incidenten. Huruvida det verkligen var mässlingen eller inte förtäljer inte historien. Bloggansvarig har försökt nå Rolf Lindström för en kommentar men utan framgång.

Helgen innan påsk var jag ute i Lokrume och hängde med alla djur (Ida inräknad ;)) när Håkan och Kerstin var en sväng i Sverige. Det var en ganska snöig helg men på söndagen blev det lite ridning. Det var väldigt kul men ack så ovant. Dagen efter kunde man se mig gå runt bredbent som en cowboy på ICA... smärta!

Själva ridningen gick hyfsat bra. Eddie skötte sig ganska bra trots ovan klump på ryggen. När Ida efter en stund tröttnat på att dressyr-trilskas med en relativt stel ponny så blev det lite cavalettibomar och ett litet minihinder på det som fanns att tillgå. Hon klarade det galant givetvis. Efter påtryckningar från omgivningen fick även jag och Eddie pröva på ett litet skutt. Kände genast att detta skulle bli ett bamsehopp. Försökte bromsa för att inte språnget skulle bli så fruktansvärt stort när det var ett 30 centimeter högt hinder. Utan framgång dock. Nej bäst att hoppa så högt och långt som bara möjligt för döda ting är definitivt inte att lita på! Vem vet vad ett dött ting som en hinderbom kan åstakomma för attacker mot en stackars häst! Jag bjuder er på dessa fantastikt smickrande bilder. Håll till godo :-)!