Dassboll'n återfanns förra veckan och sedan dess har suget efter skinnlukt i näven ökat för varje dag som gått. Igår kände jag att det var dags! Det var dags att dra på sig den blågula Laujackan och ge sig ut! Nu pratar jag givetvis om pärk. Med råg i ryggen gav jag mig ut i skymningen med min motspelare. Vi tog oss igenom skogen, förbi köttätande katter och bollgalna hundar. När vi hittat lämplig terräng parkerade jag motspelaren på lagom avstånd ifrån mig. Förväntningarna var stora. Första bollen, (jäklar) snedstuds. Andra bollen, snedstuds. Tredje bollen, snedstuds. Uppenbarligen var detta inte en pärkvänlig terräng...

Efter flytt till ny terräng var det dags igen. Yes, träff :-)! Aaaajje, ont i näven!! Va fanken är det frågan om? Ont av ett slag med dassboll'n bådar inte gott. Men skam den som ger sig! När det tillslut blivit för mörkt för att se bollen begav vi oss hemåt. Glada i sinnet och bultande högerhand :-).

Den börjar bli sliten nu, vår stackars dassboll. Den har hängt med ett tag!